Det är sjukt vad man värderar här i livet. I mitt fall, mobiltelefoner, dator, nya skor och massa annan skit som man egentligen har men inte tillräckligt nytt. Jag tror att det finns mer människor än jag som värderar detta. Jag har underbara vänner som gör min dag, en familj som ställer upp till 100%, världens bästa hund och en häst som aldrig sviker mig. Framför allt har jag Sandra. Min andra hälft. Hon som får en att må så sjukt bra. När man är med henne finns inga problem. Bara massa omogen humor och skratt, sånt som jag älskar! Det borde jag värdera. Fy fan vilket bra liv jag har egentligen. Folk i min omgivning som bryr sig om en. Tänk dom som inte har någon? Ibland är man så jävla dum och inte ser det här. Jag är bortskämd. Inte med saker utan med kärlek.
Inatt drömde jag.. Om Morfar. Att han var frisk och fanns där bland oss. Vissa dagar finns han i mitt huvud hela dagen. Idag är en sån dag. Önskade att det bara var att åka hem till mormor och krama om han. Som förr. På fars-dag kom mormor till mig och gav mig en ljusstake som morfar hade köpt till mig för längesen. Den var jättefin och gjord av bland annat hästskor. När morfar hade köpt den gjorde jag mig av med Charm, han gav mig den aldrig. Han visste att det var jobbigt när charm flyttade och ville inte att jag skulle bli ledsen om jag fick ljusstaken med hästskor. Ett halvår senare flyttade Charm hem till mig igen och nu har jag min Charm. I april dog morfar. Och i söndags fick jag ljusstaken. När mormor berättade det här så blev jag så jävla rörd. Gud vad gullig han var min morfar. Nu ska den få en plats i vitrinskåpet. Brevid ett kort på morfar och ett kort på Charm.
Vill bara säga. Tänk på vad ni har och värdera det. Det gör inte jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar